Allmänna åklagarna

Till åklagarens uppgifter hör att se till att den som begått ett brott ställs till svars för det han har gjort. Samtidigt skall dock åklagaren se till att ingen åtalas eller döms utan laglig grund. Att åtal väcks "för säkerhets skull" är inte acceptabelt. Om åtal inte kan väckas, skall åklagaren fatta beslut om åtalseftergift.

Åklagaren måste vara objektiv: han skall alltid opartiskt beakta också den utredning som läggs fram mot misstanken om brott, den s.k. motbevisningen. Dessutom skall åklagaren sköta sina uppgifter utan onödigt dröjsmål och på ett ekonomiskt sätt.

I sina avgöranden är åklagaren oberoende och självständig. I ett enskilt ärende varken kan eller får han ta emot anvisningar eller order av någon. Därmed är till exempel polisens åsikt om vem som har gjort sig skyldig till ett brott inte bindande för åklagaren.

Chefer för lokala åklagarämbeten är ledande häradsåklagare. Övriga åklagare är
biträdande chefer och häradsåklagare.

Vid vissa åklagarenheter finns biträdande åklagare, som utbildas för åklagaruppgifter.

Benämningen allmän åklagare kommer sig därav att dessa åklagare har åtalsrätt i alla brott inom sina områden, med vissa sällsynta undantag. Däremot kan specialåklagarna, till exempel riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern, väcka åtal endast i noggrant specificerade specialfall.

Allmänna åklagaren för sin del anger tjänstens myndighetskaraktär: i ett brottmål driver åklagaren – i motsats till övriga parter – inte sitt eget intresse, utan agerar för samhällets räkning och bevakar dess intressen.

Åklagaren som yrke
Åklagarnas ingångssida

Uppdaterad 7.7.2009