Oikeuslaitos - Ärendets behandling

I förvaltningsdomstolen avgörs ärendena huvudsakligen skriftligt, men under de senaste åren har det blivit mera allmänt att det ordnas muntlig förhandling och förrättas syn.

Parterna och den myndighet som fattat beslut i ärendet är skyldiga att framlägga sådan utredning om sina anspråk och grunderna för sitt yrkande som är nödvändig med tanke på behandlingen och avgörandet av ärendet. Förvaltningsdomstolen ombesörjer på tjänstens vägnar utredning i ärendet i den utsträckning som en objektiv och rättvis behandling av ärendet och sakens natur förutsätter.

I förvaltningsdomstolen behandlas ärendena såvitt möjligt i den ordning de anhängiggjorts. Vissa ärenden, som besvär i samband med barnskydd eller uppsägning av tjänsteinnehavare, behandlas dock som brådskande.

Behandlingen i förvaltningsdomstolen

När ett ärende har anhängiggjorts i förvaltningsdomstolen, bereds ärendet av föredraganden. Förvaltningsdomstolarna har som föredragande förvaltningsrättssekreterare och notarier, ibland verkar också förvaltningsrättsdomarna som föredragande. Föredraganden inhämtar de utlåtanden eller utredningar som behövs av olika myndigheter.

När ett ärende har blivit anhängigt ges motparten tillfälle att komma med en förklaring. Också andra handlingar kan beställas i ärendet, till exempel i skattebesvär den berörda personens eller sammanslutningens skattedeklarationer för tidigare år. Om besvärsskriften eller ansökan är bristfällig, ges ändringssökanden eller sökanden tillfälle att komplettera den.

Föredraganden uppgör ett förslag till avgörande i ärendet. Handlingarna och förslaget studeras av de olika domarna, och därefter avgörs ärendet vid förvaltningsdomstolens sammanträde.

Förvaltningsdomstolen överväger alla framkomna omständigheter och beslutar vilka omständigheter som är väsentliga för avgörandet. Om de domare som deltar i beslutet inte är eniga om avgörandet, röstar de. Avgörandet vid sammanträdet antecknas som beslut, och detta delges parterna sedan det granskats och undertecknats.

Sammansättning vid avgörande

I förvaltningsdomstolarna fattas besluten vanligen i en sammansättning med tre domare. Ledamöter i förvaltningsdomstolen är överdomaren och förvaltningsrättsdomarna. I vissa ärenden, till exempel sådana som gäller mentalvård och omhändertagande av barn, deltar dessutom en sakkunnigledamot med uppdraget som bisyssla.

Från början av 2007 kan förvaltningsdomstolarna avgöra vissa enkla besvärsärenden ärenden i en lättare sammansättning än den normala sammansättningen med tre domare. Detta förutsätter dock att rättsskyddet inte äventyras.

En sammansättning med två domare kan avgöra vissa enkla besvärsärenden som räknas upp i lag, om ärendet inte kräver ny lagtolkning. Ärenden som kan behandlas i denna sammansättning är bl.a. vissa besvär som gäller inkomst-, fastighets- och bilskatter samt bygglov. Om domarna i en sammansättning med två domare inte är eniga om avgörandet hänskjuts ärendet till en normal sammansättning med tre ledamöter.

En domare kan ensam avgöra besvär som gäller bl.a. parkeringsbot, flyttning av fordon, körkortsärenden, kontrollavgifter i kollektivtrafiken och televisionsavgifter. En domare kan också ensam fatta beslut om alla förbud mot verkställighet som kan anses vara provisoriska åtgärder. En domare har redan tidigare ensam kunnat fatta beslut om förbud mot och avbrytande av utsökning av skatter och avgifter.