eng


Tuomioistuimet - Hovioikeudet - Ratkaisukäytäntö - Ratkaisukäytäntö,
Turun hovioikeuden osalta
- THO:2006:1

THO:2006:1

Given: 16.1.2006
Diarienummer: R 05/999
Avgörandets nummer: 126

Åland
Rattfylleri
Trafikförseelse
Legalitetsprincipen
Villfarelse

Given: 16.1.2006
Diarienummer: R 05/999
Avgörandets nummer: 126

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL

HANDLÄGGNING I HOVRÄTT

ÅLANDS TINGSRÄTTS DOM 11.3.2005

Åklagare

Landskapsåklagare

Svarande(n)

A

Ärende

Rattfylleri m.m.

Anhängigt

31.1.2005

BESKRIVNING AV ÄRENDET

Åklagarens straffyrkande

1. RATTFYLLERI 31.7.2004 MARIEHAMN

A har framfört sin elmoped av märket Annapurna längs gång- och cykelbanan invid Östernäsvägen trots att han hade förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten i hans blod efter färden varit 1,18 promille.

2. TRAFIKFÖRSEELSE 31.7.2004 MARIEHAMN

A har vid framförandet av ovannämnda moped brutit mot vägtrafiklagen genom att underlåta att använda skyddshjälm under färden.

3. TRAFIKFÖRSEELSE 31.7.2004 MARIEHAMN

A har använt ovannämnda moped i trafik trots att fordonet inte varit vederbörligen registrerat.

Åklagarens övriga yrkanden

Tingsrätten skall utfärda ett körförbud för A. Temporärt körförbud har meddelats 31.7.2004. A:s körkort återlämnades dock tillbaka till honom 4.8.2004. Ett nytt temporärt körförbud har meddelats 11.11.2004.

A skall åläggas att till staten ersätta kostnaderna för rusmedelsundersökningen, totalt 58,40 euro.

A skall åläggas att till staten ersätta eventuella kostnader för bevisning i ärendet.

Svaromål och grunder

A har bestridit alla åtalspunkter. A har uppgivit att hans fordon inte är en moped som behöver registreras utan en s.k. knallert, d.v.s. en cykel med motor. A har uppgivit att han köpt fordonet i tron att det varit en cykel som inte behöver registreras.

A har i ersättning för utgift i samband med advokatkonsultation yrkat 600 euro, för sjukskrivning i 18 dagar yrkat 120 euro per dag eller 2160 euro och för indraget körkort i 104 dagar yrkat 50 euro per dag eller 5200 euro, totalt 7960 euro.

Bevisning

Åklagarens skriftliga bevisning:

1. Folkhälsoinstitutets blodalkohollaboratoriums utlåtande 23.8.2004, nr 7554-6
2. Ålands hälso- och sjukvårds räkning 31.7.2004, nr 410

Åklagarens personbevisning:

1. Vittnet F
2. Vittnet K

Svarandens personbevisning:

3. Vittnet B

AVGÖRANDE

Tillräknanden

A har gjort sig skyldig till de gärningar för vilka åklagaren yrkat straff.

Domskäl

A har berättat att han den aktuella kvällen suttit på sitt fordon av märket Annapurna vid Övernäsvägen 5 och rökt en cigarrett. Plötsligt har en civilbil kört upp på trottoaren och tvärbromsat framför honom. Ut ur bilen har rusat en person som uppgett sig vara polis. Personen ifråga har inte bekräftat sin identitet trots att A bett honom göra detta. A har blivit upplyst om att han luktat alkohol och personen har uppgivit att han skall kalla en polispatrull till platsen. A har anfört att han inte sett ifrågavarande civilpolis och ifrågasatt hur polisen kunnat se honom framföra sitt fordon då det har varit skymning och då lummiga träd har skymt sikten. A har bestridit att han skulle ha framfört fordonet och uppgivit att han lett det från restaurang von Knorrings i östra hamnen till Övernäsvägen 5.

Vittnet F har berättat att han den aktuella kvällen arbetat ensam och att han i sitt arbete inte bär uniform. Tjänstemärket har han haft hängande i en kedja runt halsen. F har berättat att han kört norrut längs Övernäsvägen i en civilpolisbil då han vid Parkgatan 24 mött en moped vars förare inte burit hjälm. F har uppgivit att detta kan vara ett tecken på att allt inte står rätt till, varvid han kallat på assistans av en målad patrullbil. F har vänt om bilen och kört ikapp mopeden vid Gröna Uddens camping. Vid Övernäsvägen 5 har mopeden stannat varvid F via radion meddelat patrullbilen att han avser ingripa. F har uppgivit att han stannat sitt fordon framför mopeden och för dess förare utrett att han är från polisen. F har uppgivit att föraren svarat jakande på frågan om han druckit alkohol och F har även kunnat konstatera att föraren luktat alkohol. F har berättat att mopeden framförts långsamt och på ett bra sätt samt att det vid den aktuella tidpunkten inte funnits märkbar annan trafik. F har uppgivit att det inte varit fråga om cykling eftersom föraren inte har trampat, utan suttit stilla på fordonet. F har vidare konstaterat att fordonet provkörts av såväl polis- som av besiktningsmyndigheten, men några resultat angående provkörningen har F inte kunnat uttala sig om. F har uppgivit att det inte råder något tvivel om att det fordon han mött vid Parkgatan 24 har varit samma fordon som det som stannats vid Övernäsvägen 5, eftersom han har haft fordonet i sikte hela vägen. F har även uppgivit att han sett när fordonet stannats, varför det inte råder något tvivel om att personen som framfört fordonet vid Parkgatan 24 har varit A som även stannat fordonet vid Övernäsvägen 5.

Vittnet K har berättat att polisen har lämnat in fordonet av märket Annapurna till motorfordonsbyrån där besiktning och provkörning av fordonet har genomförts. K har uppgivit att fordonet kan framföras utan att föraren trampar, varvid hastigheten är 20-25 km/h. K har uppgivit att fordonet skall klassas som en moped eller som en moped med låg effekt. K har vidare anfört att det beträffande registreringen inte görs skillnad mellan en moped och en moped med låg effekt, varför sålunda såväl en moped som en moped med låg effekt skall registreras.

Vittnet B har berättat att leverantören av ifrågavarande fordon har framhållit att detta klassificeras såsom en eldriven cykel. B har uppgivit att han köpt in fordonet och sålt detta som ett fordon som inte behöver registreras. B har uppgivit att han själv provkört fordonet som har en svag motor och vars hastighet uppgår till högst 25 km/h. B har berättat att fordonet inte måste trampas, utan att det går att framföra utan att trampa. Batteriets räckvidd beror på hur mycket man trampar själv, men fordonet kan framföras ca 25 km per laddning. B har uppgivit att fordonet är otympligt att cykla, speciellt för långa personer. B har vidare berättat att han inte säljer fordonet till barn, utan att han har en åldersgräns på 15 år. B har anfört att han tycker att man skall ha hjälm vid framförandet av fordonet.

Tingsrätten konstaterar att vart och ett av vittnena i förhållande till svaranden A utgör utomstående personer. Vittnet F är till yrket polis och sålunda inom ramen för sitt yrke van att göra iakttagelser i trafiken. Tingsrätten finner att F som polis har haft bra möjligheter att iaktta framförandet av det ifrågavarande fordonet. Vittnet K är trafikinspektör och har genomfört besiktning och provkörning av fordonet. Tingsrätten finner att K:s möjlighet att göra en bedömning av fordonet har varit god. Vittnet B är försäljare av ifrågavarande fordon och har även sålt fordonet åt A. Tingsrätten finner att B är väl insatt i fordonets konstruktion. Eftersom tingsrätten inte finner anledning att betvivla vittnesmålen, finner tingsrätten dessa trovärdiga.

I landskapsförordning om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning uppräknas ett antal riksförfattningar som skall tillämpas i landskapet Åland. I 1 § 1 mom. 13 punkten hänvisas till kommunikationsministeriets förordning om två- och trehjuliga fordons samt fyrhjulingars konstruktion och utrustning som tillämpas bl.a. på konstruktionen och utrustningen hos fordon i kategori L. I 5 § i ifrågavarande förordning hänvisas till fordonslagen. I enlighet med fordonslagens 19 § hänförs till cyklar fordon som har en elmotor med en effekt på högst 250 W, förutsatt att motorn fungerar endast vid trampning och kopplas ur funktion senast när hastiheten stiger till 25 km/h.

Tingsrätten konstaterar att det är outrett hur stor effekt det ifrågavarande fordonets motor har haft. Med stöd av F:s, K:s och B:s vittnesberättelser är dock utrett att det ifrågavarande fordonet kan framföras utan att det trampas. På basis av F:s vittnesmål finner tingsrätten utrett att svaranden A har framfört det ifrågavarande fordonet och att han har framfört det utan att trampa. Med stöd av ovan nämnda finner tingsrätten sålunda utrett att det ifrågavarande fordonet inte uppfyller kriterierna för en cykel enligt definitionen i fordonslagens 19 §. Med stöd av K:s vittnesmål finner tingsrätten utrett att fordonet ifråga bör klassas som en moped eller som en moped med låg effekt. Följaktligen bör fordonet registreras och dess förare vid framförandet bära skyddshjälm.

Tingsrätten konstaterar att det är ostridigt att det ifrågavarande fordonet varit oregistrerat, samt att A inte använt skyddshjälm vid framförandet. Ostridigt är vidare att A innan framförandet av fordonet förtärt alkohol. På basis av den rättsmedicinska undersökningen beträffande berusningsgraden finner tingsrätten A:s blodalkoholhalt utredd. Kostnaderna för utredandet av berusningsgraden är utredda på basis av folkhälsoinstitutets blodalkohollaboratoriums utlåtande samt Ålands hälso- och sjukvårds räkning.

Straffmätning

Tingsrätten har vid straffmätningen beaktat att framförandet skett med moped och att framförandet skett långsamt. Tingsrätten har vidare beaktat att det vid den aktuella tidpunkten inte har funnits annan märkbar trafik.

Domslut

Enligt skild blankett.

Ändringssökande

Given jämte fullföljdsanvisning.

ÅTALAD

A

DOMSLUT

TILLRÄKNADE BROTT

1) Rattfylleri 31.7.2004
2) Trafikförseelse 31.7.2004
3) Trafikförseelse 31.7.2004

STRAFFPÅFÖLJDER

BÖTER

Tillräknade brott 1,2 och 3
35 dagsböter a 30 euro = 1.050 euro

LAGRUM

1) Vägtrafiklag för landskapet Åland 75 § (46/00)
Vägtrafiklag för landskapet Åland 78 § (80/91)
2) Vägtrafiklag för landskapet Åland 62 § 1
Vägtrafiklag för landskapet Åland 79 § (27/83)
3) Vägtrafiklag för landskapet Åland 63 §
Vägtrafiklag för landskapet Åland 79 § (27/80)
20 §, 24 §, 33 § och 47 § 1 mom. landskapslag om besiktning och registrering av fordon.
LAGRUM TILLÄMPADE PÅ ALLA BROTT
1 § 1 mom. 13 p. landskapsförordning om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning.
5 § kommunikationsministeriets förordning om två- och trehjuliga fordons samt fyrhjulingars konstruktion och utrustning.
19 § fordonslagen.

ÖVRIGA STRAFFRÄTTSLIGA PÅFÖLJDER

Körförbud, vars sista giltighetsdag är 11.3.2005.

ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET

A åläggs att ersätta staten kostnaderna för fastställande av berusningsgraden med 58,40 euro.
Av statens medel utbetalas

  • åt vittnet F i dagtraktamente 14 euro.

A åläggs att ersätta staten nämnda belopp.
A:s ersättningsyrkanden förkastas.

Ärendet har avgjorts av:

Ordförande: Notarie Camilla Holmberg
Nämndemän

ÅBO HOVRÄTTS DOM 16.1.2006

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Ålands tingsrätt 11.3.2005 nr 80
(bilagd)

ÄRENDE

Rattfylleri m.m.

ÄNDRINGSSÖKANDE

A

MOTPART

Landskapsåklagare

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Besvär

A har yrkat att åtalen förkastas och att han befrias från ådömd ersättningsskyldighet. Vidare har A yrkat att staten åläggs att ersätta hans rättegångskostnader med 700 euro. För det fall att A straffas skall bevisningskostnaderna stanna på staten.

A har anfört att tingsrätten bedömt bevisningen felaktigt då den ansett att han gjort sig skyldig till rattfylleri och trafikförseelser. Vidare har A anfört att enligt den lagstiftning som var gällande vid gärningstidpunkten skall hans fordon betraktas som cykel och följaktligen är inte gärningarna straffbara. För det fall att fordonet betraktas som moped har A anfört att det föreligger villfarelse beträffande fordonets karaktär.

Bemötande

Åklagaren har yrkat att besvären skall förkastas.

Åklagaren har anfört att det är utrett att A framfört fordonet vid gärningstidpunkten. Det av A framförda fordonet skall betraktas som en moped med låg effekt och därmed som ett motordrivet fordon.

BEVISNING I HOVRÄTTEN

Personbevisning

1. A
2. F
3. K

Övrigt material

1. Artikel med rubriken: "Någonstans har någonting gått snett", publicerad i tidningen Nya Åland 21.3.2005
2. Artikel med rubriken: "Hetsjakt på kulturchefen i rätten", publicerad i tidningen Åland 2.3.2005
3. Artikel med rubriken: "Kulturchefen köpte cyklopeden i god tro", publicerad i tidningen Åland 28.2.2005
4. Artikel med rubriken: "Handlarna klassar cyklopederna som cyklar", publicerad i tidningen Åland 16.2.2005

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Domskäl

Händelseförloppet

A har bestridit att han vid gärningstidpunkten framfört sitt fordon av märket Annapurna. Vittnet F, som arbetar som polis, har uppgett att han kört efter A en sträcka på ca en kilometer. F har varit säker på att A har kört fordonet ifråga. Eftersom det inte framkommit några skäl att betvivla trovärdigheten i F:s berättelse är det utrett att A framfört fordonet vid gärningstidpunkten.

Juridisk bedömning

Åklagaren har yrkat straff för rattfylleri och två trafikförseelser. Trafikförseelserna hänför sig till det faktum att A inte använt skyddshjälm under färden och att han framfört fordonet i trafiken trots att det inte varit vederbörligen registrerat.

Rattfylleri

Enligt 75 § vägtrafiklagen för landskapet Åland (senare: vägtrafiklagen) straffas den som framfört motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol för rattfylleri. Enligt 2 a § i samma lag är ett motordrivet fordon ett fordon som drivs med motor. Vidare stadgas i samma lagrum att motordrivna fordon är motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängfordon.

Förordningen om fordons konstruktion och utrustning (FFS 1256/1992) tillämpades i landskapet Åland till 1.6.2004 då den upphävdes att gälla i landskapet genom att landskapsförordningen om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning (ÅFS 104/1993) ändrades (ÅFS 18/2004). Enligt 5 § förordningen om fordons konstruktion och utrustning avsågs med moped med låg effekt en tvåhjulig moped försedd med pedaler, vars konstruktiva hastighet är 25 km/h och vars maximala motoreffekt är 1 kW. Enligt 11 § i samma förordning avsågs med cykel ett fordon försett med en elektrisk hjälpmotor under förutsättning att dess funktion är bunden till att cykeln samtidigt trampas och att motorns funktion är begränsad avseende hastighet och effekt. Motsvarande bestämmelser finns sedan 25.11.2004 i 2 § landskapsförordningen om fordonsdefinitioner.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det vid gärningstidpunkten 31.7.2004 inte i landskapet Åland funnits gällande fordonsdefinitioner.

Frågan är således om A:s fordon är ett i vägtrafiklagen avsett motordrivet fordon. Eftersom det inte funnits några fordonsdefinitioner vid gärningstidpunkten avgörs frågan om A:s fordon är ett motordrivet fordon genom tolkning. Vid tolkning av straffrättsliga normer är lagskiparen skyldig att beakta den straffrättsliga legalitetsprincipen. Att grunda straffansvar på en gärning som inte omfattas av lagtexten är förbjudet.

Vittnet K som är trafikinspektör vid motorfordonsbyrån har uppgett att A:s fordon kan framföras utan att det trampas. Topphastigheten är 20-25 km/h. Med beaktande av de ovan refererade definitionerna och K:s berättelse skall A:s fordon såväl före 1.6.2004 som efter 25.11.2004 klassas som antingen moped eller moped med låg effekt.

Redan med beaktande av den definition av motordrivet fordon som ingår i vägtrafiklagen drar hovrätten slutsatsen att det är fråga om ett motordrivet fordon. Eftersom det vid gärningstidpunkten inte funnits några lagstadgade fordonsdefinitioner kan inte ett fordon som försetts med motor utgöra en cykel.

Denna tolkning överskrider inte de begränsningar som legalitetsprincipen ställer.

Trafikförseelser

Enligt 62 § vägtrafiklagen skall den som färdas med motorcykel och moped använda skyddshjälm. I vägtrafiklagen finns ingen definition på motorcykel eller moped. Såsom ovan framgår har det inte vid gärningstidpunkten förelegat någon definition för moped i den åländska lagstiftningen. Med beaktande av att det i lagstiftningen saknas en definition på moped och speciellt med beaktande av A:s fordons särart kan inte A:s fordon enligt gällande bestämmelser omfattas av påbudet i 62 § vägtrafiklagen. Således kan inte A straffas för att ha framfört fordonet utan skyddshjälm i trafiken.

Enligt 63 § vägtrafiklagen ingår bestämmelser om besiktning och registrering i landskapslagen om besiktning och registrering av fordon (ÅFS 1993:19). Enligt 20 § i sagda lag registrerar motorfordonsbyrån anmälda fordon i fordonsregistret om de överensstämmer med gällande bestämmelser. Enligt lagrummet är vissa fordon undantagna från registreringsskyldigheten. Eftersom A:s fordon inte omfattas att undantagen i 20 § har A varit skyldig att registrera sitt fordon.

Förbudsvillfarelse

A har berättat att han köpt fordonet av en cykelhandlare som varit av den uppfattningen att fordonet är en cykel och inte en moped eller en moped med låg effekt. Av den anledningen har A ansett att han kunnat förtära alkohol och det oaktat lagligen framföra fordonet. Han har inte använt hjälm och inte heller låtit registrera fordonet. Det har inte framkommit skäl att betvivla trovärdigheten i A:s berättelse till denna del.

Enligt 4 kap. 2 § strafflagen är gärningsmannen fri från straffansvar om han felaktigt tror att gärningen är tillåten och om denna villfarelse anses vara uppenbart ursäktlig med anledning av bland annat att innehållet i en lag är speciellt svårbegripligt eller det föreligger någon annan jämförbar omständighet.

Med beaktande av A:s fordons speciella karaktär och det faktum att det sålts av en cykelhandlare, som till A uppgett att det är fråga om en cykel, är A:s villfarelse uppenbart ursäktlig och han frias från straffansvar för både rattfylleri och trafikförseelse. Vid bedömningen har också beaktats att den åländska lagstiftningen vid tidpunkten saknade fordonsdefinitioner vilket speciellt med hänsyn till karaktären av A:s fordon gjort lagstiftningen oklar och således svårbegriplig.

Rättegångskostnader

Eftersom åtalet förkastas är staten skyldig enligt 9 kap. 1 a § lag om rättegång i brottmål att ersätta A:s skäliga rättegångskostnader.

Hovrättens avgörande framgår av domslutet.

ÅTALAD

A

DOMSLUT

FÖRKASTADE ÅTAL

1) Rattfylleri 31.7.2004
2) Trafikförseelse 31.7.2004
3) Trafikförseelse 31.7.2004

A befrias från i tingsrätten ådömt bötesstraff.

Yrkandet på körförbud förkastas.

A befrias från skyldigheten att ersätta staten kostnaderna för att fastställa berusningsgraden.

A befrias från skyldigheten att ersätta staten för bevisningskostnaderna om 14 euro i tingsrätten.

Bevisningskostnaderna i hovrätten stannar på staten.

Staten åläggs att ersätta A:s rättegångskostnader i hovrätten med 700 euro.

Ärendet har avgjorts av:

hovrättslagmannen Simo Simola
hovrättsrådet Kim Fröman
hovrättsrådet Christian Hirn

Avgörandet är enhälligt.

Uppgifter om laga kraft:
Lagakraftvunnen