LUA.5.4

Utkomstskydd för arbetslösa - Arbetsvillkor - Medlemskap i arbetslöshetskassa - Arbete utomlands - EU-rätt

När A hade arbetat i Sverige hade han varit medlem i en finsk arbetslöshetskassa utan att höra till en svensk arbetslöshetskassa. På basis av bestämmelserna i EG:s förordning om social trygghet och EG-domstolens rättspraxis fann försäkringsdomstolen att det ifrågavarande arbetet skulle räknas in i arbetsvillkoret i Finland.

Föruppgifter

A hade arbetat i Sverige under tiderna 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003, men han hade inte under dessa tider varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa.

I sitt beslut konstaterade arbetslöshetskassan i Finland att A:s rätt till inkomstrelaterad dagpenning hade upphört 12.5.2004, emedan han fått inkomstrelaterad dagpenning under maximitiden 500 arbetslöshetsdagar. Efter det att maximitiden uppfyllts kan inkomstrelaterad dagpenning utbetalas då arbetsvillkoret uppfyllts.

A sökte ändring i beslutet i arbetslöshetsnämnden och yrkade att hans arbete i Sverige skall räknas in i arbetsvillkoret.

Arbetslöshetsnämndens beslut

Arbetslöshetsnämnden upphävde arbetslöshetskassans beslut och återförvisade ärendet till arbetslöshetskassan för ny behandling.

Arbetslöshetsnämndens motivering

Inkomstrelaterad dagpenning betalas för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. I maximitiden inräknas också utbildningsdagpenningar enligt 10 kap. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I maximitiden inräknas också sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått arbetslöshetsförmån i en sådan stat med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa.

När en löntagare efter att ha blivit berättigad till arbetslöshetsdagpenning har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 5 kap. 3 § 2 mom., börjar ovan nämnda maximitid räknas från början och den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen bestäms på nytt. Förfarandet är detsamma om en företagare har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare i en följd.

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 10 närmast föregående månaderna och som medan han eller hon har varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

För en löntagare som tidigare har fått inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning enligt denna lag blir arbetsvillkoret uppfyllt, då han eller hon under de närmast föregående 24 månaderna (granskningsperiod) i 34 kalenderveckor har varit i sådant arbete som avses i 5 kap. 4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

I löntagares arbetsvillkor inräknas de kalenderveckor under vilka en person har varit i sådant arbete som omfattas av en försäkring och som uppfyller kraven för arbetstid och lön. En kalendervecka kan inräknas i arbetsvillkoret endast en gång.

Kraven för arbetstid uppfylls, om arbetstiden i ett eller flera arbeten är sammanlagt minst 18 timmar eller när den ordinarie arbetstiden i periodarbete enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod är i genomsnitt sammanlagt minst 18 timmar per kalendervecka. I arbetsvillkoret inräknas en sådan period om fyra på varandra följande kalenderveckor under vilken arbetstiden uppgår till sammanlagt minst 80 timmar fördelad på varje kalendervecka, om personen i fråga begär detta skriftligt innan arbetsvillkoret blir uppfyllt.

Kraven på lön uppfylls när lönen är kollektivavtalsenlig. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, skall lönen för heltidsarbete under en månad motsvara minst ett 40-faldigt belopp av grunddagpenningen.

A har fått inkomstrelaterad dagpenning under maximitiden 500 arbetslöshetsdagar per 12.5.2004. Arbetslöshetsnämnden anser dock att hans arbete i Sverige under tiderna 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003 då han varit försäkrad i finsk arbetslöshetskassa kan exceptionellt beaktas i det ovan avsedda arbetsvillkoret trots att han inte varit medlem av någon arbetslöshetskassa i Sverige. Arbetslöshetsnämnden återförvisar ärendet till arbetslöshetskassan för att den skall utreda om A till övriga delar uppfyller arbetsvillkoret enligt 5 kap. 3 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Sökande av ändring i försäkringsdomstolen

Arbetslöshetskassan sökte ändring i arbetslöshetsnämndens beslut och yrkade att beslutet ändras så, att arbetslöshetskassans beslut förblir i kraft. Arbetslöshetskassan framförde att utgångspunkten för EU:s förordning 1408/71 om socialskydd är att personen är försäkrad i det land där han arbetar. För att arbetet i ett EU/EES-land skall godkännas till arbetsvillkoret, krävs att personen flyttar sin arbetslöshetsförsäkring till det land där han arbetar. I Finland, Sverige och Danmark finns ett frivilligt arbetslöshetsförsäkringssystem som handhas av arbetslöshetskassorna i respektive land. Under den tid A har arbetat i Sverige har han inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa. För att arbetslöshetskassan skall kunna godkänna arbete som utförts i Sverige och Danmark till arbetsvillkoret i Finland, krävs att personen varit medlem i en arbetslöshetskassa under samma tid i ifrågavarande land. A har inte flyttat sin arbetslöshetsförsäkring till Sverige när han började arbeta där. Han har betalat sina medlemsavgifter till den finska arbetslöshetskassan under den tid han arbetat i Sverige. Eftersom A inte har varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa, kan arbetet som han utfört i Sverige inte godkännas till arbetsvillkoret i Finland. När arbetet inte kan godkännas till arbetsvillkoret, uppfyller A inte arbetsvillkoret och är inte heller berättigad till inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning.

Försäkringsdomstolens beslut

Arbetslöshetsnämndens avgörande ändrades inte. Besvären förkastades.

Försäkringsdomstolens motivering

Till den del det är frågan om under vilka förutsättningar arbetsvillkoret uppfylls enligt finsk lagstiftning samt dagpenningsperiodens maximitid, hänvisar försäkringsdomstolen till motiveringarna i arbetslöshetsnämndens beslut.

Försäkringsdomstolen konstaterar att det är ostridigt att A:s medlemskap i den finska arbetslöshetskassan har fortgått oavbrutet, även under tidsperioderna 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003, då A arbetat i Sverige, och han har därmed i Finland uppfyllt det medlemsvillkor som enligt 5 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa krävs för beviljande av inkomstrelaterad dagpenning. Således är det i ärendet frågan om huruvida A:s arbete i Sverige under de ovannämnda tidsperioderna kan räknas in i arbetsvillkoret i Finland.

Med beaktande av att A arbetat både i Finland och i Sverige, tillämpas förutom lagen om utkomstskydd för arbetslösa också den nordiska konventionen om social trygghet samt gemenskapsrätten (EG-rätten).

Enligt artikel 42 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), såsom det lyder i sin konsoliderade version, skall rådet besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek och att förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (härefter förordning 1408/71) grundar sig på den ovannämnda artikeln i EG-fördraget.

Enligt nämnda förordnings artikel 67.1, i vilken bestäms om sammanläggning av försäkringsperioder, skall den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperioderna skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt denna lagstiftning.

Den inkomstrelaterade dagpenningen kan anses basera sig på kravet att försäkringsperioder skall fullgöras. Kravet på uppfyllande av försäkringsperioder som förutsättning för inkomstrelaterad dagpenning uttrycks till exempel i 5 kap. 2 § 1 momentet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, i vilken det bestäms att rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 10 närmaste föregående månaderna och som medan han har varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) har i mål 126/77 Frangiamore fastställt att vid tillämpningen av artikel 67.1 i förordning 1408/71 behöver en försäkringsperiod i en annan medlemsstat inte anses som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas, utan en godkänd försäkringsperiod enligt arbetslandets lag är tillräckligt. Det saknar betydelse, att ifrågavarande period inte anses som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas. I mål 388/87 Waggerdam-Steggerda har EG-domstolen fastställt, att då det i en medlemsstats lagstiftning krävs fullgörande av försäkringsperioder i enlighet med artikel 67.1 i förordning 1408/71, behöver sådana anställningsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat inte vara fullgjorda inom samma socialförsäkringsslag som krävs enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas. Sammanläggning av perioder för erhållande av arbetslöshetsförmåner kräver inte, att personen i fråga uttryckligen skulle ha varit försäkrad mot arbetslöshet.

För att sådant arbete som utförts i en annan medlemsstat i EU, i detta fall i Sverige, skall kunna räknas in i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning i Finland, kan det med beaktande av bestämmelserna i förordning nr 1408/71 och den betydelse förordningen getts genom EG-domstolens tolkning krävas att arbetet i Sverige har ansetts som försäkringsperioder, eller att det skulle ha ansett som försäkringsperioder i Finland, om arbetet skulle ha utförts här.

A har under sitt arbete i Sverige under tidsperioderna 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003 inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa, utan han har varit försäkrad i den svenska grundförsäkringen mot arbetslöshet och den svenska myndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har i det 19.3.2004 utfärdade intyget (blankett E301) uppgett att A har fullgjort försäkringsperioder under tidsperioderna 15.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003. För att dessa perioder skall kunna sammanläggas med de försäkringsperioder som A har uppfyllt i Finland, kan det med beaktande av bestämmelserna i artikel 67.1 i förordning 1408/71 samt EG-domstolens ovannämnda avgöranden inte krävas att de i Sverige uppfyllda försäkringsperioderna till fullo motsvarar de i Finland uppfyllda försäkringsperioderna. A har fortgående varit medlem i arbetslöshetskassan i Finland och de i Sverige uppfyllda försäkringsperioderna skall anses som sådana försäkringsperioder som tas i beaktande vid uppfyllandet av löntagarens arbetsvillkor enligt 5 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Med beaktande av det ovannämnda finner försäkringsdomstolen att A såsom medlem av en löntagarkassa under tidsperioderna 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003 har varit i sådant arbete som avses i 5 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket arbetslöshetskassan skall ta i beaktande i den nya behandlingen av ärendet.

Tillämpade rättsnormer

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, 1(r) art. och 67 art.
Den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 106/1993) 17 art
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa 5 kap. 2 § 1 mom., 3 §, 4 § och 9 § samt 6 kap. 7 §

Rättsfall

Europeiska gemenskapernas domstol:
126/77 Frangiamore (1978) 724
388/87 Warmerdam-Steggerda (1989) 1203

Den skiljaktiga medlemmens yttrande

Enligt artikel 67.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (härefter förordning nr 1408/71) skall den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperioderna skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt denna lagstiftning.

Utgångspunkten i förordning nr 1408/71 är att personen är försäkrad i det land han arbetar.

Det finska systemet för utkomstskydd för arbetslösa består av inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Den inkomstrelaterade dagpenningen baserar sig på kravet att försäkringsperioder skall fullgöras. Kravet på uppfyllande av försäkringsperioder som förutsättning för inkomstrelaterad dagpenning uttrycks till exempel i 5 kap. 2 § 1 momentet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i vilken det bestäms att rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 10 närmaste föregående månaderna och som medan han varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

Skyddet för utkomstskydd för arbetslösa är också i Sverige uppbyggt på en allmän grundförsäkring och en frivillig inkomstrelaterad försäkring. Alla som arbetar i Sverige tillhör grundförsäkringen, men endast den som är en medlem i en arbetslöshetskassa omfattas av den inkomstrelaterade försäkringen.

För att arbete i en annan medlemsstat i EU, i detta fall i Sverige, skall kunna räknas in i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning i Finland, kan det även med beaktande av bestämmelserna i förordning nr 1408/71 krävas att anställningsperioderna i Sverige har ansetts som försäkringsperioder.

För att A:s arbete i Sverige under tiden 17.5. - 13.9.2002 och 24.6. - 22.10.2003 skall kunna räknas in i arbetsvillkoret i Finland, förutsätts det att anställningsperioderna har ansetts som försäkringsperioder i Sverige. Eftersom A inte har varit medlem i en arbetslöshetskassa i Sverige under ovannämnda perioder, kan de inte anses som försäkringsperioder och inte heller räknas in i arbetsvillkoret i Finland. A har inte genom övrigt arbete uppfyllt arbetsvillkoret och han saknar därför rätt till inkomstrelaterad dagpenning efter 12.5.2004, eftersom dagpenning då har utbetalats i maximala 500 dagar.

Arbetslöshetsnämndens beslut upphävs och ärendet låtes förbli vid arbetslöshetskassans beslut.

Avdelning

3

Omröstning

4 - 1

Suomeksi